"All to Jesus I surrender
All to him I freely give.
I will ever love and trust him,
In his presence daily live.
I surrender all, I surrender all,
All to thee, my blessed Savior,
I surrender all.
All to Jesus I surrender,
Humbly at his feet I bow.
Worldly pleasures all forsaken,
Take me Jesus, take me now.
I surrender all, I surrender all,
All to thee, my blessed Savior,
I surrender all.
Lord, I give to you
All I ever have,
And everything I was
And everything I am.
And now I lay it down
I lay it at your feet.
To your grace
To your power
I surrender all.
Lord, I give myself to thee.
Fill me with thy love and power
Let thy blessings fall on me.
I surrender all, I surrender all,
All to thee, my blessed Savior,
I surrender all."
Thursday, November 29, 2007
Tuesday, November 6, 2007
Tankar..
Det regnar ute, o jag är ensam hemma. Det är som upplagt för att börja fundera över massa saker. Speciellt just nu. Så mycket har hänt, på väldigt kort tid. Det finns så många frågor, men aldrig några svar. Varför måste jag alltid vara förvirrad?
Var det överhuvudtaget rätt att stanna i Örebro? Jag fick ett telefonsamtal igår natt, från Stockholm. Helt oväntat men väldigt uppskattat! Det fick mej att längta dit igen..
Dessutom längtar jag bort från det jobbet jag nu har. Jag vet inte vad jag ska ta mej till. Allt var lugnt tills jag fick veta att jag i fortsättningen måste jobba tillsammas med den killen som jag verkligen har kämpat för att undvika. Han är ruskigt obehaglig!
Ibland önskar jag att jag var en helt annan person, o levde ett helt annat liv. Varför kan det inte vara som det är på film? Då skulle det i alla fall sluta lyckligt, o jag skulle få den där perfekta prinsen på den vita hästen.. Han som inte verkar finnas i verkligheten. Har jag för höga krav? Jag vet inte...
Jag kanske bara tänker för mycket helt enkelt.
Var det överhuvudtaget rätt att stanna i Örebro? Jag fick ett telefonsamtal igår natt, från Stockholm. Helt oväntat men väldigt uppskattat! Det fick mej att längta dit igen..
Dessutom längtar jag bort från det jobbet jag nu har. Jag vet inte vad jag ska ta mej till. Allt var lugnt tills jag fick veta att jag i fortsättningen måste jobba tillsammas med den killen som jag verkligen har kämpat för att undvika. Han är ruskigt obehaglig!
Ibland önskar jag att jag var en helt annan person, o levde ett helt annat liv. Varför kan det inte vara som det är på film? Då skulle det i alla fall sluta lyckligt, o jag skulle få den där perfekta prinsen på den vita hästen.. Han som inte verkar finnas i verkligheten. Har jag för höga krav? Jag vet inte...
Jag kanske bara tänker för mycket helt enkelt.
Subscribe to:
Posts (Atom)