Det är konstigt hur man kan ägna så mycket tankar åt nåt så obetydligt. För egentligen betydde det väl ingenting? Inte för dej, eller för alla de andra.
Men kanske för mej.
Jag trodde aldrig att jag skulle se tillbaka så mycket. Trodde aldrig att det skulle vara så svårt att glömma.
"Why did I let myself believe
Miracles could happen?
Cause now I have to pretend
That I don't really care.
I thought you were my fairytale
A dream when I'm not sleeping.
A wish upon a star
Thats coming true.
But everybody else could tell
That I confused my feelings with the truth.
When there was me and you.
1 comment:
Hej vännen! Tänkte bara höra om allt var bra me dig`?
Kram sophia (karlsson)
Post a Comment